Klassen

Nog har det gått flera månader, men nu har jag tagit mig mod att skriva min lilla minnestext till klassen jag gick med i gymnasiet:

Redan första dagen märkte jag att jag skulle trivas med min nya klass, och vem visste att jag till slut nästan inte skulle klara av att skiljas ifrån den? Jag hade aldrig gått i en klass där vi alla var så likasinnade. Vi var inte bara lika till sättet utan till och med rent fysiskt...nä okej, det sista var ljug. SÅ himla lika var vi inte.

Minns ni hur vi i början av vår tid på gymnasiet vann den där poängjakten? Det är inte så himla konstigt med tanke på att vi rent allmänt var bäst på allt! Alla hade samma inställning till att vinna allt och det kändes som att det var med mina syskon jag arbetade med. Minns ni allt bråk som var inför ettornas projekt? Stressen inför projektet som gjordes två år senare? Jag kommer alltid komma ihåg dessa som perioder i livet jag tillbringade med några av de bästa personer jag träffat!

Visst minns ni när vi sprang ut på studenten? Både lättnad och sorg överöste nog oss alla när vi på allvar började inse att det började närma sig slutet. När vi fick blommor och konstiga gosedjur hängda runt halsen kände vi nog alla av att dessa presenter inte skulle kunna ersätta den klass vi gått i. Själv tycker jag att mina föräldrar var lite väl generösa när de gick runt och gav presenter åt varenda en i klassen, som om de också vore deras egna barn. Nåväl, jag skulle nog gjort som ni och bara tackat och tagit emot. Synd bara att ingen annans förälder gav någon något. Jag tror till och med att jag inte såg någon annan förälder vid vår samlingsplats...

Med denna lilla text vill jag önska alla lycka till, och att ni har ett fortsatt bra liv! Tack för allt, SMLU05!

SMLU05

(ja okej...lite riktad till SMMU05 också)